världens trygga strukturer som vi kännt dem
tycks rämna
nyheterna sköljer över oss
nya ledare talar rädsla och hot
vill få oss att tro att murar mellan människor är lösningen på rädslans frågor
duger jag – finns det en plats för mig i den här världen
nya och gamla konflikter fördjupas allt mer
sänder människor på flykt runt om i världen
i hopp om en tillflyktsort där nya möjligheter finns
ovisshet om spelets regler
skapar glipor i de bräckliga murarna som vi bygger vår trygghet bakom
utmanar oss
att inte dra oss längre in vår egen skyddade värld
utan tvärtom
kunna se glipans stora möjlighet
Lika mycket som gliporna skapar möjlighet för ondskans misstro att tränga in
är de en möjlighet för hoppets tillit att kunna sprida sig allt längre ut
Ljuset inifrån strålar klart
förmedlar hopp och livsmod till alla som lever i rädslor och förtryck där utanför
mitt i livets adventsmörkret
om du och jag vågar ställa oss just där
mitt i glipan
med tillit till att livet bär rakt igenom alla ondska och illvilja
Tilliten segrar till slut!
tankarurtystnaden 